Heimat?
Nåja, kanske är Berlin inte så hopplöst som jag tyckt de senaste veckorna. När man ligger här i sängen, helt svettig (jag ligger på en handduk eftersom sängkläderna inte byts förrän på lördag) efter en kort och härlig springtur som började på Chorinerstrasse och via Eberswalderstrasse-Bernauerstrasse- Wollinerstrasse-Graunstrasse-Gleimstrasse-Schwedter Strasse-Mauerpark-Oderberger Strasse bar iväg till Kastanienallee 82, raka vägen i säng. Så nu ligger jag och känner svetten klia, tittar på Die Simpssons och bloggar medan karln siter vid köksbordet och gör sin Hausaufgabe.
När man var ute och sprang i den mörka parken, och möttes av massa barnfamiljer med röda papperslyktor som promenerade i månskenet, samtidigt som kyrkklockorna klingade... då ville man aldrig åka hem.
Innan jag var ute och sprang idag var jag och Dani på seminarie på skolan. Det handlade om Berlinmuren, inte så mycket nytt egentligen. Jag tror att föreläsaren inte riktigt vågade prata så komplicerad tyska som hon hade behövt för att berätta mer, eftersom en del av eleverna som kommit gick i A-klasser.
När man var ute och sprang i den mörka parken, och möttes av massa barnfamiljer med röda papperslyktor som promenerade i månskenet, samtidigt som kyrkklockorna klingade... då ville man aldrig åka hem.
Innan jag var ute och sprang idag var jag och Dani på seminarie på skolan. Det handlade om Berlinmuren, inte så mycket nytt egentligen. Jag tror att föreläsaren inte riktigt vågade prata så komplicerad tyska som hon hade behövt för att berätta mer, eftersom en del av eleverna som kommit gick i A-klasser.
Kommentarer
Trackback
