Imorgon PROVJOBB
WIIIIIIIIIIIIIIIHO! Gissa vem som provjobbar imorgon? Vi börjar i början av den knäppa historien:
Martina smsar och frågar om vi vill gå med och röka vattenpipa. Jag frågar wenn? och får inget svar. En stund senare ringer det på dörren och jag öppnar i pyjamas, alltså inte helt fit för att gå ut. Men tio minuter senare sitter vi på tolvans tram till Shahrazad, går in och har det trevligt som vanligt. På haket jobbar två araber, varav jag pratat en del med en av killarna tidigare. Han har en kusin som är pizzabagare i Gävle som han pratat om, och han kände med en gång igen mig.
Runt tolv var det dags att dra sig hemåt, men när vi skulle ta tramen hem var vi tvugna att vänta en kvart. Jag började fundera lite på hur det vore att jobba på det stället? Personalen är ju så trevlig! Friskt vågat, hälften vunnet tänkte jag, och bestämde mig för att friskt våga fråga och vinna hälften. Du fåååååår inget! sa de andra (kanske inte, men det kändes så), men tada, jag vågade gå och fråga om de eventuellt behövde nån som ville hjälpa till de närmsta två veckorna.
TA MIG TUSAN OM DE INTE BAD MIG KOMMA OCH PROVJOBBA IMORGON! Så imorgon provjobbar jag, städar lite och grejer. Svart antar jag, men det känns inte som att det spelar någon större roll nu. Det är undantagstillstånd som gäller. Något riktigt jobb är det väl inte riktigt heller. Jag sa att jag inte behövde ha alls mycket för det, bara nåt litet, allt som är pengar är bra! Dessutom håller ett jobb mig borta från att spendera pengar, super.
För övrigt lärde jag mig att Ida betyder arm på arabiska. Tack mamma och pappa för det, nu kommer jag vara evigt hånad av araber, haha. Oavsett om det bara blir imorgon och det slutar i tredje världskriget är jag väldigt nöjd att jag vågade fråga. Det känns förbannat bra! Godnatt!
IDA
Martina smsar och frågar om vi vill gå med och röka vattenpipa. Jag frågar wenn? och får inget svar. En stund senare ringer det på dörren och jag öppnar i pyjamas, alltså inte helt fit för att gå ut. Men tio minuter senare sitter vi på tolvans tram till Shahrazad, går in och har det trevligt som vanligt. På haket jobbar två araber, varav jag pratat en del med en av killarna tidigare. Han har en kusin som är pizzabagare i Gävle som han pratat om, och han kände med en gång igen mig.
Runt tolv var det dags att dra sig hemåt, men när vi skulle ta tramen hem var vi tvugna att vänta en kvart. Jag började fundera lite på hur det vore att jobba på det stället? Personalen är ju så trevlig! Friskt vågat, hälften vunnet tänkte jag, och bestämde mig för att friskt våga fråga och vinna hälften. Du fåååååår inget! sa de andra (kanske inte, men det kändes så), men tada, jag vågade gå och fråga om de eventuellt behövde nån som ville hjälpa till de närmsta två veckorna.
TA MIG TUSAN OM DE INTE BAD MIG KOMMA OCH PROVJOBBA IMORGON! Så imorgon provjobbar jag, städar lite och grejer. Svart antar jag, men det känns inte som att det spelar någon större roll nu. Det är undantagstillstånd som gäller. Något riktigt jobb är det väl inte riktigt heller. Jag sa att jag inte behövde ha alls mycket för det, bara nåt litet, allt som är pengar är bra! Dessutom håller ett jobb mig borta från att spendera pengar, super.
För övrigt lärde jag mig att Ida betyder arm på arabiska. Tack mamma och pappa för det, nu kommer jag vara evigt hånad av araber, haha. Oavsett om det bara blir imorgon och det slutar i tredje världskriget är jag väldigt nöjd att jag vågade fråga. Det känns förbannat bra! Godnatt!
IDA
Kommentarer
Trackback
