WEEK END

Inatt var det partande på Berlins gator! Vi började hemma i martinas studio; jag, daniel, anton, martin, erik, ellie och martina. Vi lyssnade på svenska gamla hits, bättre musik och sämre musik, spelade tv-spel, brottades, pratade över videolänk och hade allmänt trevligt samtidigt som vi tog en drink eller två, de svenskboende frossade i öl eftersom det är väldigt tyskt. Runt tolv nån gång rumlade vi iväg och hamnade på Pappelallee, på ett ställe som heter Sharazad där man kan röka vattenpipa och dricka öl. På övervåningen finns det en hel kuddmysavdelning, som vore perfekt att mysa i nån kväll, men tyvärr var den full när vi kom dit. Vi satte oss i ett hörn och beställde en vattenpipa och Hausmischung Spezial, som vi aldrig riktigt förstod vad den smakade. Det var jättetrevligt, och vi satt där ett bra tag.

På väg vidare mot Alexanderplats blev vi stannade av ett gäng berlinare (äkta berlinare!) som skulle på halloweenfest och blev tjusigt glittersminkade av dem. Jag pratade lite med en tjej där, och snart kom ett gäng till och bums var vi säkert tio-femton stycken som stod och pratade på gatan. De två tjejerna jag pratade mest med var 18 år och gick i samma skola visade det sig, inte alls så långt ifrån där vi bor. Det kändes så bra att kunna prata tyska med jämngamla och förstå allt, de förstod mig också. Anton hittade en kompis att visa en banksy-graffittimålning på en vägg också, det var trevlighet som stod på schemat helt enkelt.

Vi tog oss vidare mot klubben WEEK END nere på Alexanderplatz, och chockades smått av att den låg i ett annat mycket pluttigare hus än vi tänkt oss. Det såg väldigt bra ut ändå. När vi kom till dörrvakten var det stopp med ett "Zu viele Jungs!" vilket var så typiskt! Martina och Ellinor hade lämnat oss, så därför var det jag och fyra killar vilket vakten tyckte var för mycket. Än en gång: typiskt! Om tjejerna ändå hade hängt med. Daniel drog nåt om att de var bögar av nån anledning, men ja... efter två personers manfall och en artig förfrågan från mitt håll lät vakterna oss komma in  med orden "Hey, we are not rasists". Okej, tänkte jag, daniel och anton och gick in, betalade 10 €, hängde in jackorna och tog hissen upp. Det var lustigt, de hade en kille i varje hiss som skötte knapparna. Tokroligt.

 
Väl inne på klubben var det livespelning, jag tyckte det var skitbra, Anton med tror jag, men Daniel tyckte att musiken var lite enformig. Jag älskar att dansa när människor mixar låtar live, det är skitbra. Tyvärr kom vi inte upp på våning 15, våning 12 var vi fast på. Vi dansade och tja, gör sånt man gör på klubb. En sjuk sak var att säkert 60 % av besökarna var svenskar. Helt crazy... Överallt hörde man svenska, det var som att va i Sverige. Nästan! Men bra var det. Rekomenderas.  IDA





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0