Emmas besök

Här kommer alltså det utlovade inlägget om Emmas besök. Det var sedan ett tag bestämt att Emma skulle göra en mini-weekend i Berlin och hälsa på oss, och förra helgen var det äntligen dags! Visst, det var kanske inte så roligt att behöva gå upp kvart över fem för att åka ända ut till Westkreuz (långt långt väst, jag bor ganska långt öst) för att möta henne på Zentraler OmnibusBanhof dit hon anlände med sin nattbus, men vad gör man inte för sin syster? Klockan sju, efter en halvtimmes väntat i den svinkalla morgonluften dök Emma äntligen upp och vi satte oss på U-bahn som gick raka vägen hem till Eberswaldersstrasse, varifrån vi gick och la oss nån timme innan det var dags för god frukost, kanske lite tråkig för Emma dock som inte köpte någon här på skolan utan snällt tog vad som bjöds i vår lilla studio. Presenter delades ut (fun-light, GT, Tutti Frutti, Ernst Billgren-bok, krok m.m.). Sen började turistdagen.

Det första vi gjorde var att åka till Checkpoint Charlie och titta på det som återstår av gränsövergången. Jag vet ingenstans i Berlin där det finns så mycket turister som där, och vi tittade knappt på själva checkpointen. Istället gick vi in på Mauermuseum där man kan läsa (mycket text) om muren och flyktförsöken från öst. Det finnsflyktfordon och andra redskap människor har använt sig av för att fly att titta på, och man skulle kunna gå där riktigt länge om man inte blev så trött av allt läsande.


När vi kommit ut från Mauermuseum gick vi vidare till en bit mur som finns kvar, där även Gestapo hade sitt högkvarter. Vi promenerade förbi utan att titta på utställningen om Gestapo och hamnade till slut efter lite U-bahn på Unter den Linden och tittade på Brandenburger Tor. Sedan for vi till Gedächtniskirche där vi fick en guidad tur av en teolog. Det var jätteintressant att få veta lite mer om kyrkan man besökt men bara tittat på. Guidningen var gratis och rekomenderas verkligen!

Efter detta följde ännu mera åkande, fast den här gången tillbaka till Unter den Linden. Efter lång tids irrande och letande efter Holocaust Mahnmal, Denkmal für die ermordeten Juden Europas, så insåg vi att KaDeWe inte är lika bra på att göra kartor som på att ta mycket betalt för mat. Efter att ha använt oss av en annan karta hittade vi på inte många minuter rätt och satte oss att äta schnitzel innan vi tog oss an vandringarna mellan de stora stenklossarna som fyller ett helt kvarter till minne av Europas mördade judar.


På väg tillbaka till Unter den Linden gick vi över Brandenburger Tor där det var massa poliser och en stor demonstration. Precis som hemma i Sverige var det övervakningssamhället som diskuterades, enda skillnaden var att det kryllade av folk här och poliserna hade stenkoll på allt utan att vara otrevliga. Jag blev lite avundsjuk på Tyskland.

Längs Unter den Linden tittade vi lite snabbt på Neue Wache, Humboldtsuniversität (där Emma fastnade på bokmarknad och jag nästan somnade på en bänk), hålet i marken som finns till minne av Kristallnatten och annat som fångade våra blickar. Målet var DDR-museet som hade sin entre en nivå lägre än markplan, längs med Spree, som på en gammal brygga. Det var jättefint att sitta och ta en saft och titta på turistbåtarna som åkte förbi. Men det var ännu roligare där inne! Man fick leka med nästan allt, och gå in i gamla DDR-miljöer. Det var inte mycket om hemskheterna med DDR, utan mest väldigt "Ostalgisch" som tyskarna säger. Vi åkte trabant, spelade fotbollsspel och såg på DDR-tv. Sen blev vi så sugna på DDR så vi såg på "Good Bye Lenin" medans vi åt vårt lördagsgodis, och sen gick vi och la oss att sova efter den slitiga turistdagen.


På söndagen fanns inte mycket tid eftersom Emmas buss hem gick redan halv två, men vi bestämde oss för att se Eastside Gallery så Emma fick se lite redig mur. Hon fick till och med en liten, liten bit med sig hem. Sedan följde vi Emma till bussen, såg till att hon fick i sig en Currywurst och vinkade adjö. Det var lite sorgligt när hon åkte hem, men jag hoppas att hon är nöjd med sin resa.

IDA

Kommentarer
Postat av: Pappa Carl

Det var en trevlig skildring.

Jag var på Checkpoint Charlie 1971 men jag känner igen den där hemska kuren. Det var verkligen otrevligt när de bistra gränsvakterna stod och siktade på oss med sina automatvapen. Är nog betydligt roligare att vara där nu.

2008-10-16 @ 20:39:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0