Hemma, hemma, hemma...
Jaha, då var det alltså min tur att ligga hemma. Martina är hos doktorn nu, och jag har legat hemma med migrän.
Jag har aldrig blivit så rädd under ett migrän anfall förut, som jag blev idag. Jag vaknade vid åtta av väckarklockan och kände att jag hade väldigt ont i huvudet, och tog två alvedon. Tänkte att det kanske skulle räcka, för det kändes inte som att jag hade ett så starkt anfall. Men bara nån halvtimme senare tog jag en Zomig (migränmedicin). Det gjorde för ont i huvudet, och kändes konstigt. Daniel och Martina gick på lektion som vanligt, men när Daniel kom hem på rasten och jag vaknade till var någonting helt fel. Jag kunde inte prata! Det gick verkligen inte att formulera ord, det var som dimmigt i huvudet. Det kändes som att jag hade orden där, men när jag skulle säga dem så försvann de bara. Och vissa ord försvann i munnen, jag började säga dem men sen tog det tvärstopp och jag kände mig verkligen dum. Fruktansvärd känsla. Nu har jag fått afasi eller en stroke, super, jag kommer tillbringa de närmsta fem åren med att försöka bli människa igen ekade hela tiden genom huvudet.
Eftersom jag aldrig varit med om så starka störningar under migrän blev jag rädd, för jag hade inte ont i huvudet över huvud taget. Kanske hade det blivit fel när jag tog alvedon och Zomig? Läkaren har sagt att det är okej, men tänk om... Jag bad Daniel på nåt sätt att ringa pappa (med konstiga ord som alla mest lät gjööba) och det blev ett himla ringande och tjosanhejsan, ambassaden skulle ringas och allt. Men som det alltid brukar vara, så försvann symptomen under all kalabalik, och när jag lyckats sova i nån timme kändes allting som vanlig migrän igen. Men det var verkligen otäckt.
Nu ligger jag här och lyssnar på att de lägger betong utanför våra dörrar. Och målar om vårt hus. Snart bestämmer de sig väl för att riva också, nya projekt kring vårt hus verkar vara poppis.
IDA
Jag har aldrig blivit så rädd under ett migrän anfall förut, som jag blev idag. Jag vaknade vid åtta av väckarklockan och kände att jag hade väldigt ont i huvudet, och tog två alvedon. Tänkte att det kanske skulle räcka, för det kändes inte som att jag hade ett så starkt anfall. Men bara nån halvtimme senare tog jag en Zomig (migränmedicin). Det gjorde för ont i huvudet, och kändes konstigt. Daniel och Martina gick på lektion som vanligt, men när Daniel kom hem på rasten och jag vaknade till var någonting helt fel. Jag kunde inte prata! Det gick verkligen inte att formulera ord, det var som dimmigt i huvudet. Det kändes som att jag hade orden där, men när jag skulle säga dem så försvann de bara. Och vissa ord försvann i munnen, jag började säga dem men sen tog det tvärstopp och jag kände mig verkligen dum. Fruktansvärd känsla. Nu har jag fått afasi eller en stroke, super, jag kommer tillbringa de närmsta fem åren med att försöka bli människa igen ekade hela tiden genom huvudet.
Eftersom jag aldrig varit med om så starka störningar under migrän blev jag rädd, för jag hade inte ont i huvudet över huvud taget. Kanske hade det blivit fel när jag tog alvedon och Zomig? Läkaren har sagt att det är okej, men tänk om... Jag bad Daniel på nåt sätt att ringa pappa (med konstiga ord som alla mest lät gjööba) och det blev ett himla ringande och tjosanhejsan, ambassaden skulle ringas och allt. Men som det alltid brukar vara, så försvann symptomen under all kalabalik, och när jag lyckats sova i nån timme kändes allting som vanlig migrän igen. Men det var verkligen otäckt.
Nu ligger jag här och lyssnar på att de lägger betong utanför våra dörrar. Och målar om vårt hus. Snart bestämmer de sig väl för att riva också, nya projekt kring vårt hus verkar vara poppis.
IDA
Kommentarer
Postat av: Pappa Carl
Skönt att det gick över. Det kanske inte var bra med att ta båda medicinerna ?
Tag det riktigt lugnt nu några dagar, kroppen behöver vila sig.
Vi får hoppas de har väsnats färdigt utanför om de lägger betong nu, så ni slipper att dånande och borrande.
STOR BAMSEKRAM och kryapådighälsningar.
Postat av: Johanna
Men usch vad jobbigt! Vilken tur att det gick över! Hoppas det är bättre nu vännen! Verkar som att ni har det ganska bra där nere annars.. :) Kram Koski
Trackback
